Trasig buss är tråkig buss

     En timme senare kan vi hoppa på en ny buss som visserligen bara går ut till Eilson visitor center men vi bestämmer oss för att det blir bra, då sikten mot Mount McKinley ändå är dålig från Wonder Lake på grund av pågående skogsbränder.

     Det blir kallare och blåsigare ju längre vi kommer och väl framme vid Eilson äter vi matsäck väl påklädda tillsammans med hundratals lönnfeta jordekorrar som hoppas att vi skall bidra med lite mat. Här och var sitter skyltar som uppmanar jordekorrarna att inte tigga från människor eftersom den typ av mat gör ekorrarna feta och långsamma och ett lätt byte för en björn. De fick inget från oss, hur söta de än försökte göra sig.

     På vägen tillbaka ser vi tre grizzlys ett par hundra meter ut i vegetationen. Vi stannar och följer dem en bit när de kryssar sig uppför slänten, ivrigt ”betande” från bärbuskar. De är nästan vita och ser ut som enorma grisar på grönbete. Busschauffören pekar ut ett kungsörnsbo bara femtio meter från vägen, men vi kan inte se någon hemma.

     När vi kommer ner från höjden har vi plötsligt en varg alldeles bredvid vägen. Han störs inte särskilt av bussen och man kan nästan se ett litet nöjt smil när han betraktar trettio människor inklämda i en buss samtidigt som han kan löpa som han vill. Det är en otrolig kick att se detta underbart fina djur i sitt rätta element och som till skillnad från de stackarna på Skansen har obegränsat utrymme. Vargen korsar vägen ett par gånger, dricker lite i en bäck på sidan av vägen och ger sig sedan av bortåt igen.