Av Åsa Lundin
Just nu sitter jag på ett hotellrum långt hemifrån, närmare bestämt i Saigon. Förutom att det är härligt och spännande att vara ute och resa, väcker en vistelse i ett land som Vietnam en hel del tankar. Tankar om hur bra vi har det i Sverige. Vietnam är ett av världens fattigaste länder. Här i Saigon lever ca 10% av alla barn på gatan. Allt de äger ryms i en liten påse om de ens äger så mycket. På natten sover de ihopkurade under en plastpåse och på dagarna måste de tigga pengar av turisterna så att de kan få lite mat i magen. Trots att fattigdomen är så utbredd är vietnameser ett glatt folk, tänk om vi hade lika lätt till skratt som människorna här. Det är lätt att glömma hur lyckligt lottade vi är i Sverige och att många av de saker vi tar för givet är för många människor en dröm som aldrig kommer att slå in.
|
Hemma i Sverige har vi också den lyxen att ha stora skogsområden att vandra i. Här i Vietnam har Amerikas kemiska krigsföring under Vietnamkriget förstört stora skogsarealer. 25 år efter kriget finns dioxinerna kvar i ekosystemet och det lär dröja innan de försvinner.
Som i många andra u-länder klarar man här inte att hushålla med den skog som finns kvar. Exporten av ädelträ och svdjebruk är några av de faktorer som gör att det snart inte finns någon skog kvar. Förutom detta finns det mycket landminor kvar i vissa delar av landet. Det är inte ovanligt att se ett barn som saknar en arm eller ett ben. Detta är kanske någonting att fundera över nästa gång du är ute i skogen på en hajk eller övernattning. Tillgången till vår svenska natur är verkligen något att ta vara på och uppskatta.
|
