För att andarna
skulle känna sig som hemma såg släktingarna till att bygga
gravar i form av små fina hus och målade dem i glada färger.
På det lilla träkapellet finns en lökkupol som vittnar
om att Ryssland en gång ägde Alaska innan landet såldes
till USA år 1857.
Vägen blir snart smalare men fortfarande slät och fin, men vi
håller nere farten eftersom det nu börjat skymma och vi inte
gärna vill köra på vare sig älg, grizzly eller svartbjörn.
Trafiken är näst intill obefintligt, trots att vi åker
på Alaskas största motorväg och snart kan vi börja
skymta Nordamerikas högsta berg Mount McKinley som reser sig över
sex tusen meter upp mot himlen framför oss. Toppen är dold i
molnen, men med kikare kan vi urskilja var jord och himmel verkligen
möter varandra. Det känns lite magiskt. |
|
Det finns ingen lagstadgad allemansrätt i Alaska, men vi får
reda på att det praktiskt taget fungerar som i Sverige. Så
länge det handlar om enstaka tält och man inte stör så
går det bra att hitta sig en nattplats i skogen. Även om naturen
i närheten av Denali är snarlik den vi har i vår fjällvärld
känner vi oss inte tillräckligt hemma för att stega ut i
skogen och slå upp vårt tält, så den lilla campingplatsen
som dyker upp passar oss utmärkt. Det visar sig att staten Alaska
tillhandahåller ett stort antal små obemannade campingplatser
med avskilda lägerplatser som inte alls känns som de vi har i
Europa. De är inte stora, men man får sin egen lägerplats
med eldstad, ett litet bord och en bra tältplats och för detta
lägger man 6 dollar (cirka 45 kronor) i ett kuvert och stoppar det
i lådan vid anslagstavlan. På samma anslagstavla sitter många
skyltar om hur man beter sig i ”bear country” men nog känner vi oss
ganska säkra här. Soptunnorna vid vägen är både
björnsäkra och välanvända och aldrig har vi sett så
välstädade nattplatser och vi konstaterade att detta nog till
och med skulle motivera de slarvigaste seniorscouter att hålla kliniskt
rent omkring sin nattplats. |
